Utrustning
Sidan visar ett urval av den utrustning som fanns i dom flesta skinnfabrikerna
Ni som jobbat inom skinnindustrin kommer att känna igen det mesta symaskiner, foderskärare, strykjärn och saxar…
Pfaff141 symaskin
Elektriskt strykjärn
Skinn
Presskubbar
Tejpmaskin
LM Eriksson centralur
Den viktigaste komponenten vid tillverkning av skinnkläder: Skinn
Symaskinsnålar gick av titt som tätt. Det krävdes ett gediget förråda av nålar
Näst efter nålen är saxen det viktigaste redskapet för skinnskrädderi.
Nedan ett urval av skinnsaxar
När man la ut mönster på skinnen för att klippa, behövdes en tyngd för att hålla
mönstret på plats, då användes dessa järn
Strykjärn. Nedan ett äldre elektriskt strykjärn
Nedan ångstrykjärn och ett ångaggregat. Ångan förbättrade förmågan hos strykjärnet påtagligt
Vissa sömmar limmade man,
nedan en limflaska med omslag av skinn
Foderrulle. Foto Hans Öjes. Arne Öjes AB Idbäck
Foderskärare. För att effektivisera så skar man foder i stora buntar, d.v.s man skar till många lager tyg på samma gång.
Maskinerna som användes kunde se ut som ovan. Foto Hans Öjes. Arne Öjes AB Idbäck
En annan typ av foderskärare. Denna körs längs en skena på tillskärningsbordet. Foto Hans Öjes. Arne Öjes AB Idbäck
Till många skinnplagg krävdes det knappar. Nedan knappskåpet hos Arne Öjes AB i Idbäck
Knappskåpet Arne Öjes AB
Vissa exklusiva damkappor hade “agraffer” istället för knappar
Nedan klassikern Pfaff 141. En otroligt populär och slitstark symaskin som funnits i många skinnfabriker i Malung
Nedan en lite äldre version av samma maskin
Nedan, en Strobel pälsmaskin
Nedan en knappmaskin för maskinell isättning av knappar och för att göra knapphålen
Symaskiner krävde en del reservdelar. Pressarfoten hade dessutom olika utförande beroende på vad man skulle sy
Nedan lösa pressarfötter för Pfaff141
Produktblad för symaskinslampa
Speciallampa skinnsortering. Lysrören har en specifik våglängd som skall optimera förutsättningarna för att se färgskillnader vid skinnsortering
Vanligt dagsljus vill man undvika, så i skinnsorteringsrummen är fönstren förtäckta och dessa lampor ger et optimala ljuset. Foto Hans Öjes, Arne Öjes AB
Speciallampa skinnsortering. Lysrören har en specifik våglängd som skall optimera förutsättningarna för att se färgskillnader vid skinnsortering
Lamporna har driftstidsmätare, och lysrören skall bytas efter viss driftstid. Foto Hans Öjes, Arne Öjes AB
Man var tvungen att stryka plaggen innan leverans.
Nedan ett antal verktyg för att underlätta strykning av exempelvis ärmar i jackor
Provdockor behövdes för att kolla passform på det färdiga plagget
Provdockor fanns både för dam och herrplagg och givetvis i ett antal olika storlekar
Det var vanligt med klisterremsor som man var tvungen att blöta, ungefär som med frimärken.
Nedan en bit av en sådan remsa, denna med reklamtext “Skinnmäster”
Klisterremsorna användes till att försluta kartongerna som man packade sina färdiga skinnplagg i
Det fanns olika metoder att blöta remsorna.
Nedan den enklaste modellen
Lådan fylls med vatten. Borsten suger åt sig vatten och fuktar klisterremsan som dras under metallblecket
Nästa apparat är lite mer sofistikerad. Valfri glasflaska fylls med vatten. Tejpremsan som har en egen hållare, dras genom ett antal rullar och fuktas.
Nedan, en ganska avancerad maskin. Denna “Better Pack 333” är tillverkad i Shelton Connecticut, USA och såld via Ekdahlverken Hovmantorp.
Denna apparat både fuktar och skär med inställbar längd till färdiga tejpremsor
Foto Hans Öjes. Arne Öjes AB Idbäck
Centralstyrda klockor
Dom lite större skinnfirmorna hade centralstyrda klockor.
Ovanstående en LM Erikssonklocka Foto Hans Öjes från Arne Öjes AB Idbäck
Ovan centralenheten som styr övriga klockor. Foto Hans Öjes från Arne Öjes AB Idbäck
Extra styrenhet att koppla in mot centraluret. Med ovanstående enhet kunde man programmera exempelvis ångstrykjärnens aggregat att slås på en halvtimme innan personalen kom
Detta möjliggjorde att allt maskineri var på när arbetsdagen skulle börja. Foto Hans Öjes från Arne Öjes AB Idbäck
Det var vikigt att hålla saxarna vassa, därför fanns en slipsten i dom flesta verkstäder.
Här den elektriska slipstenen hos Arne Öjes AB i Idbäck
Snabbtelefon
Dom lite större fabrikerna hade ofta “snabbtelefoner” för att underlätta kommunikation mellan rummen
Det var bara att trycka in rätt knapp beroende på vem du vill prata med och prata
Nedan 2 olika årsmodeller av snabbtelefon. Min gissning är att den till vänster är från 50-talet, och den till höger 60-tal
Efter att man packat dom färdiga plaggen var man tvungen att väga paketen. Detta för fraktens skull.
Det var vanligt att man skickade kartonger med skinnplagg med tåg