Olof (“Finn-Olle”) Persson-Daniels (1907-1978) var första barnet som föräldrarna, Daniels Per Olsson (1877-1947) och Finn Kristina Persdotter (1887-1945) fick. Han skulle med tiden få sex syskon. Daniels Per var från Öje och Finn Kristin från Jägra.

I unga år fick Olle cancer i sitt ena ben, vilket fick till följd att hela benet måste amputeras. Under återstoden av sitt liv fick han ta sig fram med hjälp av kryckor, vilket emellertid inte verkar ha besvärat honom eller begränsat honom nämnvärt. 
Olle utbildade sig till skräddare och drev under många år och i vart fall fram till utgången av 1940-talet, eget herrskrädderi i övervåningen på hemgården. Han tog mått, klippte till och sydde upp herrplagg (rockar, byxor och kostymer). 

Någon gång i början av 1950-talet avvecklade Olle sin gamla verksamhet och började i stället med skinnskrädderi under firmanamnet “Daniels Skrädderi”, i vilket företag hans yngre bröder Ivar och Åke under några år var anställda som skinnskräddare. Det var också i samband med den expanderande utvecklingen av skinnindustrun under 1950-talet som Olle lät uppföra en större verkstadsbyggnad på den nordvästra sidan av gårdstunet.

Finn-Olle och hustrun, Anna, var pingstvänner och djupt religiösa och när skinnskrädderiverksamheten började svalna, kom verkstadslokalen i växande utsträckning att tjänstgöra som frikyrkolokal. Under Olles sista år i livet fungerade lokalen i allt väsentligt bara som ett förvaringsutrymme för diverse saker.

// Gunnar Bergstedt Januari 2015

Hustrun Tåli Anna drev eget företag under namnet “Tåli Skinn”

Are Olofsson (Finn-Olle var Are’s fasters man) jobbade en tid på firman.
Are öppnade dock eget i skoförsäljningsbranchen under namnet “Ares skor”