Från Jägra
Skinnargränd i Lima & Transtrand

Finn Erik blev skinnare och arbetade som sådan i omkring sexår. Han var 14 år gammal när han första gången följde med skinnmästaren Åker Olof Persson som dennes “blötpojke ” upp till de allra nordligaste delarna av Dalarna. Första vintern fick Erik som enda ersättning for sin arbetsprestation äta sig mätt och bo gratis hos uppdragsgivarna. Men allteftersom ökade ersättningen och sista vintern, då han var fullärd,fick han hela fern kronor i veckan för sitt arbete.
Maten i gårdarna där skinnarna arbetade tyckte Finn Erik var bra, till skillnad från hur kosthållet var hemmavid, eller som han på gamla dar sa: “I Jägra var det då inte så hävt med maten på den tiden. Det var mest strömming och potatis. Inte hade man en gnutta smör på brödet heller “.


//Ur boken “Spår av det förgågna” Gunnar Bergstedt